Nya LOU

Den första januari 2017 trädde nya lagen om offentlig upphandling, LOU, i kraft. För upphandlingar som påbörjats tidigare är det fortfarande den äldre LOU-lagstiftningen, från 2008 och 2016, som är tillämplig.

Här nedan har vi samlat en del breda frågeställningar kring upphandling. I menyfliken (plustecknet) hittar du information om bland annat upphandlingsförfarandet, tröskelvärden och sanktioner.

Vad är offentlig upphandling och vilka organisationer ska tillämpa LOU?

Offentlig upphandling är namnet på den del av inköpsprocessen som styrs av LOU. Lagen ska tillämpas på inköp av varor, tjänster och byggentreprenader när inköpet beräknas överstiga vissa värden, så kallade tröskelvärden. Med inköp i LOUs mening avses alla former av anskaffningar som hyra, leasing och andra former mot ekonomisk ersättning. Lagen reglerar hur varor, tjänster och byggentreprenader ska upphandlas, det vill säga processen för hur det ska gå till, inte vad som ska upphandlas (läs nedan om de grundläggande principerna).

Upphandlande myndigheter
De som tillämpar upphandlingsregelverket kallas upphandlande myndigheter. De är statliga och kommunala myndigheter, men även offentligt styrda organ. Ett offentligt styrt organ är en juridisk person, exempelvis ett aktiebolag eller en stiftelse. De tillgodoser behov i det allmännas intresse, om behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och som till största delen är finansierat av en kommun. Verksamheten som bedrivs ska också stå under kontroll av en kommun eller så ska mer än halva styrelsens, eller ledningsorganets, ledamöter vara utsedda av en kommun. Det innebär att kommunala bostadsföretag, såväl aktiebolag som stiftelser, är offentliga organ och därmed upphandlande myndigheter som ska tillämpa LOU vid sina inköp.

Vad är en inköpscentral?
En organisation eller ett företag som genomför upphandlingar på uppdrag av upphandlande myndigheter kallas för en inköpscentral, till exempel Husbyggnadsvarors förening, HBV, och SKL Kommentus AB.

När tillämpas istället lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, LUF?

Vid sidan av LOU finns LUF, som gäller för sådana organ som verkar inom områdena vatten, energi, transporter eller posttjänster. LUF är på många sätt lik LOU, men det finns en del som skiljer. Tröskelvärdena är till exempel högre. Kommunala energibolag ska tillämpa LUF när de genomför sina inköp. På Upphandlingsmyndighetens webbplats hittar du LUFs aktuella tröskelvärden.

När tillämpas istället lagen om koncession, LUK?

En koncession är ett avtal om att en leverantör på uppdrag av en upphandlande myndighet utför tjänster åt någon annan och att det är den som utnyttjar tjänsterna som betalar leverantören.

En koncession kan vara en tjänstekoncession, exempelvis företag som på uppdrag av en fastighetsägare ansvarar för driften av en parkeringsplats och där ersättningen utgörs av parkeringsavgifterna från de som parkerar där. Det kan också vara en byggkoncession. Det är en byggentreprenad, men ersättningen till leverantören utgörs av rätten att använda anläggningen som uppförts.

Den första januari 2017 trädde en ny lag om upphandling av koncessioner i kraft, LUK. Det innebär att upphandlingar av koncessioner ska genomföras enligt bestämmelserna den lagen. LUK har många likheter med LOU när det gäller annonsering, undantag och sanktioner, men är inte lika detaljerad. Det finns exempelvis inte några bestämmelser om upphandlingsförfaranden.

Tröskelvärdet för koncessionsupphandlingar är 47 758 068 kr (5 225 000 euro), det vill säga samma värde som gäller inom LOU för byggentreprenader. För koncessionsupphandlingar vars värde beräknas överstiga detta tröskelvärde gäller de regler i LUK som bygger på direktiv antagna av EU medan nationella regler gäller för de som beräknas understiga detta belopp. Direktupphandlingsgränsen är 387 903 kr.

Här hittar du Upphandlingsmyndighetens information om Lag (2016:1147) om upphandling av koncessioner

Var kommer reglerna om upphandling ifrån och vilka syften har de? (De grundläggande principerna.)

Reglerna om offentlig upphandling bygger på EU-direktiv och är i stort sett lika i alla medlemsstater. Det har att göra med att även myndigheter och andra offentliga organ ska ta vara på att EU är en enda gemensam marknad där fri rörlighet råder för varor och tjänster. Det övergripande syftet med reglerna om offentlig upphandling är att den gränsöverskridande handeln ska öka. Genom att ta tillvara konkurrensen på marknaden och upphandla på ett öppet och objektivt sätt i enligt med EU-direktiven ska detta syfte nås. De grundläggande principerna, som gäller för all offentlig upphandling som omfattas av regelverket, kommer från EU-rätten och förtydligar på ett bra sätt vad offentlig upphandling är och hur reglerna ska tillämpas.

De grundläggande principerna:

Principen om likabehandling innebär att leverantörer ska behandlas lika och utan ovidkommande hänsyn om det inte finns objektivt godtagbara skäl för särbehandling.
Principen om icke-diskriminering är ett förbud mot att diskriminera leverantörer på grund av nationalitet, medborgarskap, etablerings- eller verksamhetsland.
Principen om öppenhet, även kallad transparensprincipen, innebär att upphandlingar ska genomföras på ett öppet och förutsebart sätt. Alla dokument ska hållas tillgängliga för alla leverantörer och upphandlingar ska annonseras. På så sätt lämnas insyn så att likabehandlings- och icke-diskrimineringsprinciperna upprätthålls.
Principen om proportionalitet innebär att det ska finnas en balans mellan medel och mål. Krav och villkor som ställs i en upphandling ska vara nödvändiga för att nå målet med upphandlingen, det vill säga vara effektiva och vara möjliga att kontrollera. Krav och villkor som ställs i en upphandling ska ha samband med upphandlingsföremålet.
Principen om ömsesidigt erkännande innebär att bevis, intyg och certifikat som gäller i en av EUs medlemsstater ska erkännas i hela unionen.

Vad innebär hållbar offentlig upphandling?

Med hållbar upphandling avses att använda upphandling för att nå samhällspolitiska mål på miljö- och sociala området.

Upphandlingsregelverket begränsar inte upphandlande myndigheters möjligheter att exempelvis ställa miljökrav på det som ska upphandlas, så länge de grundläggande principerna, se ovan, upprätthålls. Läs mer om hållbarhetskriterier hos Upphandlingsmyndigheten.