Generell bostadspolitik med sociala inslag

Sverige har under lång tid haft en generell bostadspolitik med sociala inslag, men kompletterat den med riktade åtgärder till dem som har svårt att efterfråga bostäder på marknadens villkor.

Den svenska allmännyttan med uppgift att erbjuda ett bra boende till rimliga kostnader för alla är kanske det tydligaste uttrycket för en generell bostadspolitik. Andra uttryck är besittningsskyddet, bruksvärdesreglerna och olika former av investeringsstöd samt tidigare förekommande statlig bostadsfinansiering och gynnsamma skattevillkor.

Bostadsbidrag, bostadstillägg, bostadsanpassningsbidrag, försörjningsstöd, kommunala/sociala kontrakt och sociala förturer är exempel på bostadspolitiska åtgärder som riktar sig till människor som har svårt att efterfråga ett boende på marknadens villkor. De åtgärder som vänder sig till enskilda personer och hushåll måste utformas så att de inte bidrar till stigmatisering, utan till att människan stärks och får möjlighet att ta plats på den ordinarie bostadsmarknaden.

En väl fungerande generell bostadspolitik – med vissa sociala inslag – minskar behovet av en marknadskompletterande social bostadspolitik. Det är också billigare för samhället. Trots det behövs vissa särskilda åtgärder och det gäller att hitta en rimlig balanspunkt.

Bostadspolitiskt mål

Det av riksdagen fastställda bostadspolitiska målet lyder: Långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Ska det uppnås måste bostadspolitiken fokusera dels på att öka konsumenternas möjlighet att efterfråga lämpliga bostäder och dels på att utbudet ska matcha behovet.

Bostadspolitiken bör inte begränsas till att handla om dem som av olika skäl har svårt att efterfråga en bostad eller till att endast handla om hyresrätten eller om allmännyttan. Även om bostadsbehoven så långt det är möjligt bör tillgodoses av en fungerande marknad handlar bostadsförsörjningen om ett samhällsbyggande.

Det behövs flera upplåtelseformer och olika slags bostäder med varierande standard i samma stadsdel, bostadsområde och kvarter. Detta främjar integration och ökar möjligheterna för människor med olika bakgrund och inkomster att mötas.

Allmännyttans roll i bostadspolitiken

Allmännyttan är en viktig del av samhällsbygget och tar ett stort socialt ansvar. Till stor del handlar det om att erbjuda boende som gör att livet fungerar för alla hyresgäster, och att tillgodose olika bostadsbehov. Både genom att tillhandahålla ett varierat bostadsutbud som attraherar olika hyresgäster och genom att erbjuda ett boende till människor med särskilda behov eller som av olika skäl har en svag ställning på bostadsmarknaden.

I idéprogrammet Allmännyttan mot år 2030 betonas att det behövs bostäder som kan efterfrågas av medel och låginkomsttagare. När många grupper i samhället har problem med att få tag i bostäder och olika intressen ställs emot varandra ökar risken för konflikter om inte samhället förmår komma till rätta med bostadsbristen. Det gör allmännyttans roll särskilt viktig.

Social housing

I flera andra länder har man någon form av social housing. Det fungerar på olika sätt i olika länder men en gemensam nämnare är att det handlar om särskilda bostäder avsedda för låginkomsttagare. Hushållets inkomst måste ligga under en viss nivå och hyran är subventionerad av staten eller kommunen. I Sverige har valde vi bort detta alternativ redan på 1940-talet, men ibland framförs förslag om social housing i den svenska bostadspolitiska debatten.

Allmännyttan har alltid erbjudit goda bostäder för alla – oavsett inkomst, ursprung, ålder och hushållstyp – och det vill vi fortsätta med. Att bygga särskilda hus eller reservera särskilda lägenheter för låginkomsttagare är ingen bra idé. För samhället blir det dyrt att subventionera dessa bostäder och det skulle kräva ett omfattande regelverk och en kontrollapparat. Enskilda människor och familjer som bor i sådana bostäder riskerar att bli utpekade som fattiga som inte klarar sig själva.

Samhällets stöd till låginkomsthushåll bör istället ske genom höjda bostadsbidrag så att människor får bättre möjlighet att efterfråga bostäder de själva väljer. Men byggpriserna måste också pressas genom skärpt konkurrens och den skattemässiga diskrimineringen av hyresrätten upphöra.

Även i de länder som har social housing och fri hyressättning är det brist på bostäder och svårt för dem som står längst från bostadsmarknaden att få en bostad. Social housing är knappast lösningen på bostadsbristen.

Ansvarsfull uthyrning

Allmännyttiga bostadsföretag bedriver en ansvarsfull uthyrning av bostäder. Det innefattar bland annat en genomarbetad uthyrningspolicy och ett aktivt och systematiskt arbete för att motverka den svarta bostadsmarknaden.

Allt fler allmännyttiga bostadsföretag har sänkt tillträdeskraven för nya hyresgäster. Det öppnar upp hyresmarknaden för fler personer, som trots lång kötid har svårt att ta sig in på hyresmarknaden.

För hushåll som ändå har svårt att teckna ett eget förstahandskontrakt kan sociala eller kommunala kontrakt öppna vägen in på bostadsmarknaden. Den som hyr med ett kommunalt kontrakt, sköter sitt boende och betalar hyran i tid garanteras ett ordinarie hyreskontrakt, vanligtvis efter 18 månader.

Ordning och reda på bostadsmarknaden

Handel med hyreskontrakt och otillåten andrahandsuthyrning är ett växande problem. Det viktigt att hyresmarknaden fungerar på det sätt den är tänkt att fungera: som ett attraktivt, flexibelt boende av hög kvalitet och med rimliga hyror samt fri från köp och säljkaruseller. Svarthandel och otillåten andrahandsuthyrning, särskilt till mycket höga hyror, förstör hyresmarknaden och drabbar personer som redan är i en svår situation.

Den statliga utredningen om åtgärder mot handel med hyreskontrakt föreslog 2017 bland annat en skärpning av kraven för byte av lägenhet, att straffet för att betala för en hyresrätt skärps, att köp av hyresrätt kriminaliseras, att hyresrätten förverkas om lägenheten hyrs ut med en oskälig hyra och att uthyrning i andra hand i vinningssyfte kriminaliseras. SABO bedömer att förslagen bidrar till att öka tryggheten, begränsa brottsligheten samt underlättar för fler personer att få ett förstahandskontrakt och har i sitt remissyttrande tillstyrkt dem alla.

Integration

Integration är en av vår tids största samhällsutmaningar och allmännyttan tar ett stort ansvar för att främja integration och skapa goda livsmiljöer. Byggandet är ofta den enskilt viktigaste frågan för att motverka segregation och samtidigt lyckas med integrationen. Att bygga för alla och inte göra särlösningar är viktigt. Samtidigt är bostaden inte en isolerad fråga utan hänger när ihop med trygghet, kringmiljö, sysselsättning och skola. Den bästa integrationen uppnås när olika insatser verkar under längre tid och när flera olika aktörer är involverade i arbetet. I rapporten Att främja integration presenteras många konkreta exempel.

SABOs integrationsråd har presenterat 23 idéer för bättre integration. De handlar till exempel om hur hyresmarknaden kan bli mer tillgänglig för nyanlända men också om begränsningar av antalet boende i en lägenhet och åtgärder som kan stävja illegal handel med kontrakt.

Bosättningslagen ger kommunerna ett stort ansvar för att ta emot nyanlända. Rapporten Bosättningslagen i praktiken visar att ett eget allmännyttigt bostadsföretag som har ett bra samarbete med kommunen ökar möjligheterna till ett hållbart mottagande.

De flesta asylsökande väljer idag eget boende (EBO), vilket ofta innebär att familjer bosätter sig hos familjer som man är släkt eller bekant med. Många gånger leder det till betydande sociala problem för enskilda och för lokalsamhället i form av trångboddhet, överbefolkade bostadsområden, hårt slitage på fastigheter och ökad social oro.

Mottagandeutredningen föreslog våren 2018 att EBO begränsas under asyltiden genom att en modell med social prövning av eget boende. För att boendet ska bli godkänt ska bostaden ha en skälig boendestandard och vara av lämplig storlek för det antal personer som ska bo i den. Förslaget ligger i linje med önskemålen från flera allmännyttiga bostadsföretag.

Vilka bostadspolitiska åtgärder behövs?

Ekonomiskt stöd till resurssvaga hushåll

Som en del av den generella välfärdspolitiken behöver staten ge ett ekonomiskt stöd i form av bostadsbidrag som gör det möjligt för hushåll med svag ekonomi att efterfråga goda och tillräckligt rymliga bostäder oavsett om man bor i hyresrätt, bostadsrätt eller äganderätt.

Utformningen av det statliga stödet behöver ses över så att det passar dagens hushållstyper och nivåerna höjas så att de står i rimlig relation till dagens boendekostnader. Stödet behöver också utformas så att det inte försvagar hushållens intresse att öka sina arbetsinkomster eller bidrar till att driva upp byggkostnaderna och därmed hyran.

Stopp för svarthandel och otillåten andrahandsuthyrning

Den statliga utredningen om åtgärder mot handel med hyreskontrakt har föreslagit en skärpning av kraven för byte av lägenhet, att straffet för att betalt för en hyresrätt skärps, att köp av hyresrätt kriminaliseras, att hyresrätten förverkas om hyresgästen hyr ut lägenheten med en oskälig hyra och att uthyrning i andra hand i vinningssyfte kriminaliseras. Utredningens förslag bör genomföras snarast.

En statlig hyresgaranti

För att underlätta tillträde på bostadsmarknaden för personer och hushåll – inte minst unga – som trots ekonomisk förmåga har svårt att få ett förstahandskontrakt bör en statlig hyresgaranti införas. Garantin ska kunna sökas och beviljas i förväg så att den kan visas upp för hyresvärden i samband med ansökan.

Med en statlig hyresgaranti – i stället för den nuvarande statskommunala garantin – blir det statliga stödet som syftar till att underlätta för enskilda hushåll att kunna hyra en bostad lika stort och tillgängligt på likvärdiga villkor över hela landet.

Ett värdigt och socialt hållbart eget boende

Den statliga Mottagandeutredningen har föreslagit att asylsökandes möjlighet att ordna boende på egen hand begränsas genom att en modell med social prövning av eget boende införs.

Kommuner som uppfyller vissa kriterier gällande social och ekonomisk utsatthet ska kunna ansöka hos Migrationsverket om att en asylsökandes eget ordnade boende inom kommunen ska prövas så att boendet är socialt hållbart. I kommuner där en social prövning införts ska en asylsökande som själv vill ordna sitt boende ansöka om prövning av boendet. För att boendet ska bli godkänt det ha en skälig boendestandard och vara av lämplig storlek för det antal personer som ska bo i den. Utredningens förslag bör genomföras.

Goda exempel från Allmännyttan

Till allmännyttan.se